2017-04-24

Kontemplation...

Min älskade pappa Erik visade mej på äldre dar en plats i närheten av en stor gran därhemma.
Hit brukade han ta sig när vardagen blev för tuff då sjukdom och oron för sin stora familj blev övermäktig.
Där böjde han sina knän och bad till den Gud han trodde på sen barnsben.
Efter den bönestunden lättade trycket något och han var beredd att ta sig an vardagen igen.

Jag älskar skogen...att vistas där är rena hälsokuren för kropp och själ..i och för sig borde jag vara väldigt frisk nu då eftersom jag ofta befinner mej ute i markerna här runt 2an.
Dessvärre gör den ena efter den andra krämpan sig påmind och helt ärligt är jag lite less nu.
Det hjälper inte att en del som vill mej väl..säkert...påminner mej om att det finns dom som har det värre än jag...Det är jag mycket medveten om..men det tar inte bort den smärta och oro jag känner.

Så också jag ...Erik i Bystads enda flicka (han hade 6 söner oxå) har funnit en plats i skogen dit jag ofta går...stannar till vid en stor sten..och faktiskt ibland ropar och gråter om hjälp från min pappas Gud som också jag funnit det tryggt att tro på.

I dag var en sån dag...solen sken då jag traskade uppåt skogen..fåglarna sjöng och hur kunde jag vara annat än vara tacksam för allt det goda jag har i livet..trots krämpor och oro för framtiden.
Så besöket vid mitt böneställe mynnade ut i lovsång med min spruckna stämma;

"To God be the glory! To God be the glory! To God be the glory for the things He has done"



2017-03-29

Vilhelmina...

Maken är hemma hos mamma..tillika min fina svärmor..
Hon håller till i bagarstugan i dag...vilken krutgumma..nyss 88 fyllda!!!
Jag skulle tro att det är premiär för maken i rollen som tunnbrödsbagare!!!
HEJA! Vilket team!!!

2017-03-23

Till minnet av vännen Margareta

Så kom då dagen när det blev dags för "Maggan" att lägga ner vandringsstaven. Hon fick ett långt liv..nästan 90 år.
En profil i vår kommun har inte "gått bort" nej hon har "flyttat hem" för att möta sin Frälsare som hon under så många år talat och skrivit om.
Hon var en mästare på att i skrift och tal beskriva skapelsen och den himmel hon ofta längtade till.
Få kunde som hon beskriva den härlighet som väntar för den som sagt sitt JA till kallelsen att bli ett Guds barn.
Vi bodde på samma gata i Nordmaling under drygt 18 år och träffades ofta i olika kyrkliga sammanhang vilket gjorde att vi utvecklade en varm vänskap. Ofta fanns ett brev med en uppmuntrande hälsning och bifogad dikt i vår postlåda.
Förmodligen lämnade hon brevet då hon hastade iväg till dagens uppdrag i besökstjänsten.
Maggans hjärta brann för de som av sjukdom eller åldersskäl inte längre kunde delta i det vi kallar "Livet".
Hon lät sig aldrig pensioneras och slå sig till ro.
Nej för henne var det viktigt att fortsätta det utgivande liv hon levde för att uppmuntra sina medvandrare.
Själv är jag innerligt tacksam för de gånger jag fick inbjudan att följa henne på missionsaftnar och andra typer av gudstjänster då hon talade och jag sjöng.
Det var inte svårt att sjunga när Maggan fanns bland åhörarna. Hela hennes ansikte strålade och jag visste att hon bad för mej..inte bara då utan också i sin dagliga bön.
Familjen var oerhört viktig för Maggan..Hon var otroligt stolt över sina barn och barnbarn och hennes förböner kommer att följa dem på alla deras livsvägar.

TACK Margareta för all kärlek, uppmuntran och omtanke du gett mej och min familj.
Vila i stor innerlig frid!




2017-01-18

Nostalgipromenad utmed Nordmalingsfjärden

I samband med diverse varuinköp i centralorten, parkerade jag min bil och återupplevde gamla minnen i from av en skön promenad utmed Puttes Väg intill Nordmalingsfjärden.
Ingen direkt sol men temperaturen var på 0-strecket.
Denna sträckning har jag promenerat åtskilliga gånger under de dryga 19 år vi bodde på samhället.
I ur och skur..med tunga steg ibland och en hel del lätta.
Det har funkat som rena terapin att vandra här i närheten av havet.
Här följer ett antal bilder...









2016-12-18

Min tillvaro under årets sista månader 2016

Det blir inte så mycket inlägg på min blogg numera...
Ansiktsboken underhålls dess mera...
Här kommer i alla fall en del bilder från senaste tiden.
Vi firade  1a advent i Närke bla.
Fick tillfälle att träffa flera av mina syskon...alltid lika roligt
Öre Gårdsbageri har öppnat och besöks frekvent...
Jag gläds varje dag jag slipper en massa snö...
Det räcker så bra med ett florsockertunt lager på marken...


Maffe och Valter på bio med morfar
Storebror fyllde 70 år i november
Husband på allsångskvä'll i Lögdeå
Den dagliga promenaden är viktig..oavsett väderlek
Adventsgranen på Stortorget i Örebro
Dessa kommer att smaka bra till julkaffet
Adventscafe´på Öre Gårdsbageri
Varmt vid kaminen

2016-10-03

Det lider så sakteliga mot höst

Gissa om jag är tacksam för att få bo så nära till underbar natur?
Termometern visade i dag på behagliga 13+ och solen sken från en klarblå himmel.
Dagens promenad gick till Gammtjänna...där HIF har ett ypperligt nät av motionsspår.
När man är på väg en bit ner på "ålderstrappan" är det inte så självklart att man kan gå på promenad. Så jag känner mej otroligt tacksam för att jag än så länge kan använda mina ben. De har ju gått  en del mil under drygt 62 år...
Jag valde den svarta banan på ca 3.3 km och gjorde en del avstickare ner till Öre älv som så här års strömmar lugnt och beskedligt.
Utmed slingan fanns en massa fina lingon fortfarande...bofinkar, koltrastar och andra bevingade varelser cirkulerad runt i området.
Vilken otroligt fin natur..man kan liksom inte se sig mätt...för att inte tala om den höga klara luften som jag alldeles gratis får andas in...ljuuuuvligt.


2016-08-08

I helgen besökte maken och jag Malå.
En speciell upplevelse att komma tillbaka till den plats vi bodde på
mellan 1986-1995. Emma var bara 3.5 år då vi kom hit en kylig oktoberdag 1986.
I februari 87 utökades familjen med Andreas,
Under 9 år händer det mycket i ens liv.
Härligt att återse kära vänner både inom och utom kyrkans hägn.
Samtidigt upptäckte vi att många inte längre fanns kvar i jordelivet.
Men i våra hjärtan bär vi med oss deras ljusa minnen.

Jag passade på att ta en promenad utmed Malån..Hälsans Stig...en slinga på 4 km
Den var smyckad med en del hantverk som lockade till skratt...
och vem skulle inte vilja ha den cykeln?



2016-04-11

Liten hälsning från livet på 2an..våren 2016

Dagarna rinner iväg.Vintern har väl varit si så där....snö, is, kyla och i bland regn......sen känner man ju av att man inte blir yngre..i alla fall jag...maken är ju blott en yngling i sina bästa år..nåja..han har sina krämpor han med..men behåller dom oftast för sig själv. Då ojar jag mej mycket mer..ibland med all rätt...jag försöker att vara positiv, men det tär på sinnet att drabbas av den ena krämpan efter den andra. Nu börjar  en härlig tid..vår...som det flödar i Emils-bäcken som rinner så fint genom vår tomt..den ger oss mycket glädje.Vårfåglarna spelar och sjunger oavsett vilket väder vi har. Cykelturerna är i full gång och motorcyklarna startade, men för min del väntar jag nog med premiärturen tills den behagligare värmen kommer.
Andreas..sonen har fått ett  fint intresse för grannlandet i öster..Suomi...fina Sanna hälsade på hos oss en marsdag. Vi gläds med honom...verkligen..
Emma och mågen Daniel har 3 fina killar..9-7 och 3 år. En ständig källa till glädje och tacksamhet över livet. Lite bilder från vårvintern 2016
Alla Hjärtans-middag på Levar Hotell
Jag gjorde palt..mums
Jag gillar INTE snön..
Valter äter pizza när han sov över på 2an..
Det blir många kalas i Örnbergssläktet på vårvintern
Andreas och Sanna på besök
Övernattning på 2an är populärt
Mina partners under allsången i Rundviks kyrka
Ebbe fyller 9 år
Tidig långfredagsmorgon på 2an 2016
Påskbuffe´på Åbrånets Limousin


2015-12-24

Julaftonstankar 2015

Den här tiden på julafton, då eftermiddag sakta övergår i kväll..det skymmer utanför fönstret och stjärnorna så smått börjar visa sig på himlen, ger  mej en alldeles speciell känsla..
Vi har ju flyttat runt en del genom åren och firat jul på lite olika sätt. Genom Mikaels arbete som pastor, så har det inte varit självklart att fira jul med våra ursprungsfamiljer i Närke eller Västerbotten. Både Mikael och jag brukade ju vara engagerade i församlingarnas julsamlingar med sång, musik och predikan.( Skänk gärna en tacksamhetens en tanke åt alla de som inom de olika kyrkliga sammanhangen arbetar under julhelgen för att vi ska kunna besöka julottan eller julaftonsmässan) Så vi har liksom inte nån direkt tradition vad gäller själva julaftonens firande. När Emma var 2.5 år bodde vi i Dalarna och då firade vi julen helt själva..vår lilla trio..det gick det oxå..visst kändes det lite konstigt det ska jag villigt erkänna.
En "tradition" har vi dock haft: Varje julaftonskväll brukade vi ringa hem till mamma och pappa i Närke. När nån av dom svarade: 45624....så började vi sjunga i stämmor: Nu tändas tusen juleljus...alltid lika känslosamt..barnen sjöng med men såg förundrat på hur mamma kämpade för att hålla tillbaka gråten..längtan hem blev så otroligt stark...jag vet att mamma och pappa också gjorde allt för att inte börja gråta...
Efter lite småprat så önskade vi varandra Guds Välsignelse och en God Jul.
Så här gjorde vi alla julaftnar så länge det fanns nån som lyfte på luren i andra änden...

Älskade Mamma och Pappa...hjärtat vill brista av saknad just nu..

Därför vill jag uppmana dej som ännu har förmånen att ha dina föräldrar i livet: Hör av dej..Ring och önska God Jul..Det kostar så lite men betyder så oerhört mycket!
Förr eller senare kanske ingen svarar på det kända numret..beskedet brukar vara: abonnemanget har upphört...

Önskar Er alla en varm innerlig jul..


Och över stad och land i kväll
går julens glada bud:
Att född är Herren Jesus Krist
vår Frälsare och Gud!

2015-12-12

Länge sen sist...

Oj så lång tid det är sen jag gjorde nåt inlägg här på min blogg..jag skyller på Fejan..där jag är väldigt aktiv med foton och inlägg. Lägger därför ut en del foton från en del av året här på 2an i Öre, Umeå, Ö-vik och Närke
Bäckmoran med sin nya Monark

Fikamys...

Le´Garage

Fin-vännerna
Det blir många promenader i Öreskogen
Vilken kvartett!!!
"Bare du o ja"
Med sonen.. den älskade.. på Guitars
"Det plingade på dörren"
En av flera Livlinor
Lindring för nervsmärta i käken
Sommaren kom sent i år
Det stor o lilla pjöllret
Det där med handväskor är roligt..eller hur Gunnel???
Härligt att få träffa kusin Kerstin
Julbord på Varvsberget 1a advent
"Allt är möjligt"
Sonen..en källa till glädje...
Allsång i Rundvik

Kontemplation...

Min älskade pappa Erik visade mej på äldre dar en plats i närheten av en stor gran därhemma. Hit brukade han ta sig när vardagen blev för t...