810216

I dag är det exakt 39 år sen den här ynglingen och jag hade vår första "dejt" ❤️

Vi hade känt till varann under några månader och träffats hos gemensamma vänner.

Vi hade till o med sjungit duett offentligt men bara som "vänner".

Alltnog...vi började "sällskapa"...jo så hette det på den tiden🤗och tillbringade det mesta av ledig tid på tu man hand...

Dagarna gick och eftersom vi båda tycktes ha landat i att vi ville dela livet fullt ut, så blev det förlovning 1 april samma år...många trodde det var ett aprilskämt då den enda förlovningsannons som fanns i Nerikes Allehanda den dagen var vår😆

Det va int mytje' å funde'r på så vi slog till å gifte oss midsommarafton 19 juni samma år.

Det liv vi kom att dela har bjudit både lust och nöd..

Vi har ju flyttat några gånger under dessa år pga Mikaels pastorstjänst.

Det har inte varit helt enkelt men har gett oss vänner för livet på de platser vi bott.

Jag måste vara ärlig och säja att stundom har den ökenheta sanden bränt obarmhärtig mot mina fotsulor...

Den ohälsa jag har som följeslagare sen många år har ibland blivit mej övermäktig och gjort att jag tänkt tankar som gått åt ett håll jag aldrig ens snuddat vid tidigare i mitt liv.

Många tårar har fällts då man mött saker man inte ser nån som helst mening med...

Vi har i nära relationer känt av både sorg och förtvivlan då skilsmässa blev enda utvägen..

För att undvika att detta blir en lång novell är det säkrast jag börjar avrunda..

Tro nu inte att jag är bitter å besviken över livet som blev vårt..

Näe jag är så oändligt tacksam...faktiskt..för de problem jag mött..det såg jag inte då jag var mitt i det..jag tror jag fått mer förståelse för hur mina medvandrare kan ha det...det syns ju för det mesta inte utanpå hur man mår fastän man kanske till o med skrattar ibland.

Jag tror det goda humör jag oftast har, i kombination med en stor portion humor gör att jag överlevt livets trånga passager.

Numera lever jag ett hyfsat lugnt pensionärsliv i vårt lilla hus i Öre.

Där har vi nära till naturen och följer dess växlingar med stort intresse.

Kärleken i mitt liv är ju fortfarande i arbetsför ålder och emellanåt får vi fortfarande uppmuntra o glädja andra med sång o musik precis som vi gjort under alla dessa år.

Våra barn med respektive och förstås barnbarnen, skänker verkligen xtra mening med vårt liv.

Glad o tacksam för den kärleksfulla relation vi har❤️

Med stor ödmjukhet vill jag framhålla att detta livsprojekt: Karlsson💞Örnberg inte vore

möjligt om vi inte båda hade  vår Gudstro.

ALLT ÄR NÅD🙏🏻