2010-09-27

En älskad son.


Överskriften kan antyda att det handlar om död..men icke..Sonen lever i allra högsta grad...men har flyttat hemifrån för en tid sen. Olika omständigheter har gjort att det inte blivit av tidigare. Tänk vad åren har rusat fram..Som föräldrar till en dotter, hade vi under en lång tid hoppats att få ett syskon till henne. Jag drabbades av en ovanlig form av bentumör, som gjorde att jag var utsatt för alla typer av röntgen under en lång tid. Denna typ av strålning är ju inte så bra för kroppen..så vi befarade nästan att vi inte skulle kunna bli föräldrar en gång till, eftersom det dröjde innan graviditeten var ett faktum. Desto större blev glädjen när vi förstod att nåt var på G. Så föddes Du..otroligt älskad och efterlängtad. Storasyster var stolt och väldigt rädd om dej..så är ert förhållande än i dag..vilket gör modershjärtat varmt. Efter ditt första skolår blev det flyttning till annan ort, med allt va det innebar av oro..ny miljö, nya kompisar och ny skola...men då liksom nu, bar vi vår oro till Honom som vill oss väl och ger oss trygghet. Du hade många talanger..en hejare på att bygga Lego...din musikaliska ådra blev starkare med åren...Gymnasietiden gick i musikens tecken, med gitarr som första val. Det har för dej som så många unga i vår tid, varit svårt med jobb och sysselsättning på orten. Så när du nu kom fram till beslutet att flytta hemifrån, kändes det helt naturligt. Visst..jag gladdes med dej...men huvva så tomt det ekade i ditt rum, första kvällen du inte fanns där...vem skulle nu njuta Gevalia med mej sent på kvällarna? Inte kunde jag tjata om ditt långa hår som fanns överallt i huset...oredan i ditt rum...gitarriffen sent på nätterna som höll mej vaken..och vem skulle nu fixa datorn när den krånglade? Nu känns det bra...jag vet att du kommer att greja framtiden..mycket tack vare din fina S....a som du bor med och förstås Snö..gosekatten eran. Jag blir så rörd när du skickar bilder på min mobil...brödbaket...go´mat`n ni ätit...Så härligt..Ha ett underbart liv och kom i håg: There is always a place at the table....Kram..Mamma

1 kommentar:

Fyrtiosjuan johansson sa...

Ja du, tror det är nåt visst med oss mödrar och våra söner. Min älskade goding flyttar i februari.... känner som du, det är ett naturligt steg i livet och jag gläds med honm, verkligen. Denne efterlängtade gosse, som kom efter förlusten av vårt första barn. Minns fortfarande känslan när vi var på ultraljudet och jag såg honom första gången, och han levde!!Är så tacksam över att ha fått låna honom i 23 år, men oj vad tomt det kommer att bli. Minns att svärfar berättade att när Staffan flyttat gick han ner i källaren där han hade haft sitt rum, satte sig på golvet och grät!!! Kommer nog att göra det också. Oj vad jag kommer att sakna honom, inget " hallå" när man kommer in genom dörren eller " illgött" när favoritmaten severas.Hoppas bara jag packat hans ryggsäck med det han behöver för färden.... han har förvandlats från puppa till en flygärdig, vacker fjäril. Det är bara att säga lycka till på färden, och våra förböner kommer att följa dig!

Det lackar mot jul...

Om ett par dagar firar vi julafton igen...oj va tiden flyger iväg! Vi har fått på tok för mycket snö...from my point of wiev❄️🌨☃ Solen ly...