Han såg med stor glädje fram emot den fest han skulle ha, på sin kommande 80 års dag i april .
Men Vår Herre hade andra planer.
Mitt i sorgen och saknaden, tröstade jag mej med, att svärfar säkert fick en ännu mer storslagen fest "hemma" i den himmel han så ofta predikat om och längtat till.
Svärfar var ung i sinnet och det i kombination med den underfundiga humor han var bärare av, gjorde att vi kom särskilt bra överens.
Jag är så innerligt tacksam för de år vi fick ha gemenskap..oj va vi har skrattat och förstås också delat nöd och bekymmer.
Än i dag, kan jag känna en enorm saknad...
Men hoppet är orubbligt: Vi ska ses igen!
Längtar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar