Har en tavla i mitt hem, som så här års får mej att tänka tillbaka på mina barndomsår.
Jag är ju född lite längre söderut och vid den här tiden på året, kunde man faktiskt hitta vårens första blåsippor. Glädjen var stor när de blyga små sipporna tittade fram under markens bruna fuktiga löv. Vi var många barn i hyreshuset där jag bodde. Många av oss ville plocka dessa sippor och ge till tant Elin och farbror John, som bodde en bit ifrån vårt hus. I ärlighetens namn ska väl erkännas, att vi hade ett särskilt motiv för vårt givande...Tant Elin bjöd alltid på smarriga karameller ur en fin blå plåtburk....så det blev många buketter till henne om vårarna. Längre fram blev det tid för vitsipporna och så småningom liljekonvaljer.
Ljusa och "goda" minnen.
1 kommentar:
Ja ni som bodde mer på landet hade det bra att ni kunde komma med en liten vårbukett.
Annat var det i det lilla samhället där det inte fanns några vårblommor att plocka, utan våran taktik var att gå och knacka på dörrarna till de gamla tanterna och farbröderna som bodde i pensionärshemmet med frasen; vi skulle bara hälsa på. Då fick vi hos tant Emma saft och kaskor.När det var slut så sa vi; vi måste nog gå hem nu.
Skicka en kommentar