Väntans tider..

Inom något dygn..kommer jag att få ett besked som gäller min hälsa..
Fick för 3 dagar sen en förvarning om vad detta besked kunde innebära.
Det ska villigt erkännas att de sista dygnen varit omtumlande.
Jag har naturligtvis varit ledsen och gråtit hejdlöst.
Man är inte mer än människa.
Skulle det vara så, att min fina läkare har rätt i sin misstanke, om vad det är som drabbat mej..så får jag förhålla mej till detta faktum på nåt sätt.
Jag har ju varit med om ganska dramatiska saker vad gäller min hälsa, under tidigare år i mitt liv och nu liksom då, får jag sätta min tillit, till den tro jag har på en kärleksfull och god Gud, som kommer att följa mej i min behandling och ge mej precis den kraft jag behöver för dagar som kommer. För att inte tala om alla ni, som finns runt omkring mej och stöttar och uppmuntrar på olika sätt. Jag känner mej trygg mitt i allt detta. Här vill jag citera refrängen på en av mina favoritsånger:

God will make a way, when it seems to be no way,
forever He is faithful
He will make a road, when You wear a heavy load,
I know..God will make a way.