Smärta utan gräns...

För snart ett år sen, fick jag diagnosen Trigeminusneuralgi...
Hade länge gått med oförklarlig tandvärk i höger underkäke.
Visste att jag hade en liten bit av en rotspets kvar i käkbenet på höger sidas underkäke.
Fick remiss till käkkirugen där jag opererades tidigt på själva valborgsmässoaftonen 2014.
Operationen gick väldigt smidigt och jag hoppades förstås att det var denna rotspets som vållade mina smärtor.
Men läkaren som opererade förvarnade att det nog inte var den som orsakade smärtan i käken.
När bedövningen släppt efter några timmar, brakade verkligen helvetet löst med full kraft i min käke. Ja hela jag var påverkad av smärtan. Den är obeskrivbar. Jag kan närmast jämföra den med den smärta jag känt när jag haft var i nån tand, där smärtan försvinner direkt efter avlägsnandet av tandeländet, men här avtog den inte, utan ökade bara på. Pulserande, brännande ja det finns nästan inga ord som beskriver tillståndet. Så efter en vecka var jag tillbaka på käkkirurgen där man mekade med olika röntgenundersökningar, smärtblockad i själva "trillingnerven" den som löper nertill i underkäken. Vilken skön känsla när smärtan försvann direkt efter blockaden! Det höll i under 3 timmar men sen återkom den med full kraft.
Jag fick veta att det finns ingen behandling som kan bota denna åkomma. De mediciner som erbjuds är starka epilepsipreparat och antidepressiva medel. I vissa fall görs också kirugi med allvarliga biverkningar i form av bla.ansiktsförlamning. När jag kollat upp vilka fasansfulla biverkningar dessa preparat ger, så var det inte svårt att avstå från dessa erbjudanden.
Så jag knogade på hemma i vardagen igen, bad och hoppades på ett mirakel. Jodå plötsligt en dag kommer jag på mej med att smärtorna helt försvunnit! Jag var helt smärtfri i 7 veckor och överlycklig förstås. Men tyvärr så återkom problematiken och då sökte jag hjälp och rådgivning hos en duktig sjukgymnast som hade mångårig erfarenhet av laserbehandling i såna här fall.
Redan efter första behandlingen avklingade det onda märkbart, så jag har fortsatt med detta. Vissa dagar är det väldigt lindrigt, men gårdagen och påföljande natt, är inget jag nånsin vill uppleva igen. Jag har varit förkyld under lång tid med bihåleinflammation, vilket man INTE behandlar nuförtiden..näe då. Säkert orsakade huvudvärken som bihåleproblematiken ger, att trillingnerven fick tokspel...så sammanlagt sov jag 1 timma i natt..sånt håller inte i längden. Kontaktade sjukgymnasten och fick komma i morse för kraftig laserbehandling på både bihålor och käke. Just i detta nu, känns hela huvudet och käken bortdomnat..skönt för då gör det ju inte ont!
Jag får försöka leva med detta och är tacksam för hjälpen jag får på Norrskenskliniken.
Men förstås slutar jag aldrig att hoppas på "miraklet".
Lite trist är det ändå att en och annan som får vetskap om min diagnos, på fullt allvar tror att jag har ett svagt psyke och att det är detta som visar sig i denna form av värk.
Om det nu vore så, skulle jag absolut inte skämmas för det. Däremot kan jag gott förstå att en och annan med samma diagnos, får psykiska besvär. Vem skulle inte få det när man utsätts för tortyr dag och natt i käken? Det finns faktiskt beskrivet hur folk inte orkar leva pga dessa fasansfulla smärtor.
Jag är så tacksam att jag trots detta elände, ändå kan tänka positivt och känna en sprudlande livsglädje, mycket tack vare min älskade make och familjen, som vet hur jag lider av och till.
Oj så långt detta blev! Men jag kände att jag ville beskriva hur vem som helst, när som helst, kan drabbas utan egentlig anledning och samtidigt kanske ta död på en och annan fördom om "nervsmärta".