Ett långt och tidvis strävsamt liv var slut.
Pappa har alltid varit medelpunkten i vår stora familj och finns ständigt med i våra samtal så fort vi får möjlighet att träffas.
Pappa var en god förebild på många sätt, inte minst då det gällde sin tro.
Inga stor åthävor men en fullständig tillit till den Gud han trott på och tjänat under hela sitt liv.
Pappa var en böne-själ..det innebar inte att han alltid låg på knä och bad, men han hade ständig dialog med Jesus, både i vardagen och när det blev helg. Pappa var en "helgjuten" kristen..var likadan överallt och alltid.
Behandlade alla lika oavsett var man befann sig på samhällsstegen.
Han sa ofta: Tänk så bra jag har det..alltid förnöjd och tacksam för den lott i livet som blev hans.
Snart är det dags att hänga upp adventsstjärnan på Öre-vägen 2..då vet jag att tårar kommer att fällas..såsom nu då jag skriver dessa rader.
I mitt barndomshem var det oftast pappas och min uppgift att se till att den gulorangea pappersstjärnan kom på plats i rätt fönster och på rätt höjd.
Mamma inspekterade på lite håll så den inte hängde snett ;).
Sen satte vi oss i "finrummet" där stjärnan hängde och drack adventskaffe och provsmakade mammas god saffransbullar. Ofta tog pappa sitt dragspel och vi stämde upp nån av de gamla fina adventssångerna..trestämmigt..fina ljusa minnen.
Tack finaste pappa för att du gav mej livet..
Tack för att du lärde mej att be..
Saknar dej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar