Skulle va duktig på jobbet idag och byta en omslagspappersrulle.
Normalt försöker vi vara två om denna procedur, men ja vidtog största möjliga försiktighetsåtgärd
och genomförde bytet på egen hand..och nog blev det på egen hand...Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt strömmade..ja faktisk.. blodet från min vänstra hand..Jag hade skurit ett rejält hack på ovansidan av mitt vänstra lillfinger...Vi hade fullt upp med kunder..min kollega o jag..så jag ringde in maken som kom med förband. Så småningom lugnade det ner sig och jag genomförde resten av arbetsdagen. Väl hemkommen tog jag bort bandaget och såg att det nog behövde kollas upp, så ingen sena var skadad. Efter kontakt med Sjukvårdsrådgivningen, blev jag hänvisad till Ålidhems vårdcentral. Där satt säkert 25 pers mellan 93 och 0 år och väntade på undersökning. Det hände verkligen ingenting...2 läkare och minst 5 annan personal, gick omkring i korridoren och verkade helt oberörda av att skaran av patienter ökades på, allteftersom timmarna gick. Men när det blev personalskifte och syster Marianne började jobba, då blev det fart och kön betades av undan för undan. Hon tog sig an betydligt fler patienter under den halvtimme jag såg henne i farten, än vad alla dessa som jag sett tidigare, gjort under 2 timmar. Dessutom stängdes receptionen kl 16, så då skulle hon dessutom sköta insläpp och se till att vi fick med oss faktura hem, för att kunna betala på så sätt. Aldrig såg jag en sur min, hon strålade och var fantastisk i sitt bemötande av varje patient.
Vården behöver fler Syster Marianne.
Jag pysslades om av en kvinnlig effektiv läkare, som limmade mitt skadade finger och jag kunde återvända hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar