När jag förklarat situationen, beordrades jag att inta ryggläge på behandlingsbänken..för ett ögonblick..möjligen en miljondelssekund...funderar jag: hur gör man då? Jag återgav mitt snabba tankestopp för Käcken..varpå en rad skrattsalvor avfyrades i behandlingsrummet. Så tokigt det kan bli..Det skulle visa sig att vi skulle få anledning att skratta igen...Efter att jag fått olika typer av insatser på mina onda vader..så beordrades jag återigen, att lägga mej tvärtom..på britsen..vilket min hjärna tolkar som att jag ska göra som Pippi Långstrump..lägga huvudet där fötterna ska va osv, vilket jag också påbörjar, men Käcken hinner stoppa mej innan jag lagt mej tillrätta. Han menade förstås att jag skulle flytta mej från rygg till magläge på britsen..så naturligtvis fick vi båda skratta gott igen. Jag kommenterade det hela med, att det kanske var i mitt huvud som det största felet var och inte i hälsenorna...varpå Käcken kontrar: va tror du maken skulle säja, om du kommer hem med bandage på huvudet när det var hälsenorna som krånglade?! Ja det tål att funderas på..Vi fick då använda våra skrattmuskler i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar