Läsvärt

Har just läst en helt fantastisk bok: Gustavs grabb..en självbiografi av kriminologen och professorn i polisforskning..Leif GW Persson. Har alltid gillat hans framtoning då jag sett honom i TV...kanske han uppfattas som lite bufflig..men ändå finns det lite mysfarbror omkring honom. Att så ärligt och närgånget skriva om sina jobbiga livserfarenheter, är väldigt starkt gjort. Ibland tycktes jag nästan ha honom sittandes vid vårt köksbord, berättandes om sitt livs resa. Han är ju en mästare på att formulera sig och ofta med en underfundig humor som jag uppskattar. Denna bok har varit min kvällslektyr under några kulna oktoberkvällar..i väntan på John Blund..och han kom senare och senare, för boken var lättläst..korta kapitel och så fruktansvärt intressant, att det var svårt att lägga den ifrån sig. Så rörande att läsa om hans barnaår och det fina förhållandet till sin far..Gustav. Att va sedd och älskad är viktigt för alla, men särskilt då man växer upp. Utan att avslöja allt för mycket..verkar förhållandet till mamman vara desto mer komplicerat...och förblir så hela livet..hon blev väldigt gammal...När jag läser boken kommer jag på mej med, att försöka minnas hur jag själv som mamma behandlade mina barn i uppväxtåren. Såg jag dom tillräckligt? Visade jag dom den respekt, som varje barn har rätt till? Hur fick jag dom att förstå hur mycket jag älskade dom? Ja dessa frågor får väl min son och dotter ge svar på..Hur som helst är jag helt tagen av författarens beskrivning av sin klassresa...När sista kapitlet var läst häromkvällen, blev jag liggande sömnlös resten av natten..Slutet på biografin är näst intill övermäktigt tragisk...men jag är glad att jag tog mej tid att läsa den.