Dessa skodon dök upp när vi hade vårt förrådsröj för några veckor sen. Fick följa med i lådan med loppisgrejer. Men innan dess blev de "fotade" i gröngräset. Det är nämligen mina bruddojor som jag gick o plågades i midsommaraftonen 1981..de åkte av så fort jag satte mej vid brudplatsen med den långa vita bordsduken, som lämligt dolde mina bara fötter.. ..storleken var snålt tilltagen, fanns ingen större av just denna modell, för jag va så inställd på att ha vita klackeskor på min STORA dag! Nåväl, många steg har mina fötter tagit sen dess.Turligt nog, visste jag inte då, vilka vägar jag skulle komma att vandra. En liten aning hade jag ju--förstås..målet hade jag klart för mej och konstaterar än en gång: den Gud jag tror på sen barnsben, är bra att ha som ressällskap. Han blir aldrig trött o less, men finns ständigt där för att underlätta, trösta och coacha på mitt livs väg. Jag blir mer och mer beroende av Honom ju längre jag finns till.
"Morgondagen, vad den rymmer, ja det vet ej du och jag
Men det finns dock en som gör det; Honom följer jag i dag"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar