I dag har jag tagit avsked av vår mysiga katt, Mozart.
Ett tufft beslut att fatta..
Vem är jag att bestämma över liv och död?
Visst..det gäller ju bara ett djur..men ack så smärtsamt.
Mozart har funnits i vår familj under 11år, 8 månader och 10 dagar.
En stor del av vårt liv alltså.
Ålderskrämporna var i antågande och gjorde väl beslutet något lättare att fatta. Jag hade för länge sen bestämt, att när den dagen kom, skulle jag följa med till hans sista andetag.
Han fick somna in i mattes knä, insvept i sin trygga gosefilt på en djurklinik i dag.
Allt gick så lugnt och värdigt till.
Han spann högt medan jag kliade honom under hakan, trots att injektionen redan börjat verka.
Inget spår av ångest hos älskade Mozze..
Trots allt..ett fint minne av en trofast och kär familjemedlem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar