Utvald

Året var 1974, almanackan visade åttonde dagen i augusti månad. Jag hade lovat min kära mamma Valborg och hennes äldre syster Ingeborg, att skjutsa dom ner till Gränna, där deras mellansyster Gunborg bodde! Visst heter det: alla goda ting är tre!!! I tanke på namnen de fått! Så vi bänkade oss i min lilla Saab 95, med frihjul--det ni..ungdomar i detta nådens år 2009! Sakta men säkert förde den oss ner till polkagrisstaden vid Vätterns östra strand. Efter att vi avnjutit god middag och fått i oss gott kaffe, med smakprov ur moster Gunborgs digra kaksortiment, blev det så dags att vända hem mot Närke igen. Affischering efter vägen talade om, att det just i dag var stor marknad i Skänninge, en bit österut på vår färdväg. Mamma påminde mej om att när vi var små, brukade pappa ibland ta den lilla omväg detta innebar, efter vårt sommarbesök hos moster i Gränna, för att vi skulle få se detta efter dåtidens mått, stora evenemang. Vi pratar nu tidigt 60-tal. Sagt och gjort, så småningom landade även vi tre, i Skänninge. Som parkering utnyttjades alla tänkbara åkertegar som fanns i området. Solen gassade från en strålande blå himmel. Det var hett..mycket hett..alltnog, efter en del parkeringsbestyr, var det bara att gå ut på en av gatorna och mer eller mindre fösas med i folkmassorna..vilken kommers! Plötsligt stannar folket och vi blir stående för att titta på en konstnär, som mitt i gatan sitter och målar av hugade marknadsbesökare. Jag vet inte vad tekniken heter, men jag tror det var nån sorts krita i olika pastellfärger som han använde och skapade väldigt proffsiga porträtt med. Som sagt det var hetta i luften..Plötsligt reser han sig upp från stolen och pekar i min riktning: I want to paint You! Jag tittade mej naturligtvis omkring, för att se vem det kunde vara, som han så bestämt gav uttryck för att han ville måla av. Ingen gav sig tillkänna..så plötsligt kommer han med en utsträckt hand och tar tag i mej..Erik i Bystads enda lilla flicka! Jag försökte på bräcklig skolengelska förklara att jag inte vågade sitta modell, mitt i denna stora folksamling! I bakgrunden tycker jag mej höra mamma o mosters glada tillrop; det ä klart att du ska ställa opp!!! Så blev det. Resultatet syns härintill..En detalj jag minns var, att han började med att måla mitt vänstra öga..varför vet jag inte..men det är bara en sån där grej jag noterade. Det kanske tog 20 minuter, så var konstverket klart! Jag hade blivit UTVALD! Bland allt detta folk! En sällsam känsla, som förde tanken till skolåren, då jag, tro det eller ej, var en hejare på att slå långbollar i brännbollsturneringarna! Jag sparade heller inte på krutet då det blev dags att springa runt planen! Detta fick ofta till följd att killarna i klassen föredrog mej i laget, framför spinkiga modelliknande tjejer. Jag kan än minnas hur det kändes, att få det blå eller röda bandet fästat över bröstkorgen.Nu skulle här spelas...Härliga minnen från längesen..